Publicerad 2014-07-12 22:35:00 i Allmänt,
Ibland tar nomaden i mitt inre över och jag grips av en längtan efter att åka någonstans. Eftersom äpplen sällan faller långt från moderträdet vet jag då att det finns en chaufför som aldrig sviker. Ikväll tog vi med maken och dottern rakt ut i ingenting. 
Där, i skogens slut och nära vägens ände, låg ett litet hus. I det tittade mina tomtar in i stället för ut. 
Norrbottningen i familjen blev mer upphetsad av tjädertuppen som spankulerade framför bilen.Sedan fick det vara nog med det roliga för en kväll och vi återvände hem till den tvärt övergivna middagsdisken och tvätten som skulle hängas. 
