Lapptäcke
Igår torkade jag köksgolvet med såpvatten så att hela huset luktade rent. (Jag knäskurade också toagolvet med Tenol och en Scotch-brite, men det är en annan historia).
När jag ser vårt golv, avklätt utan mattor och smutshinna, vill jag nästan gråta. Av ilska och vanmakt över att hundklor, uteskor och solstrålar skadad det så mycket på det dryga år som gått sedan vi slipade det. Mest ändå av glädje över att vi har ett så vackert golv som visar spår både av tid som gått och liv som levts.
Rutat av mattorna som alltid ligger där och randigt av de nya plank vi fick lägga in efter att ha kasserat de som fortfarande var svarta efter att farfar sprängt i köket bildar de en väv av färg och minnen. Ett lapptäcke av trä, för kommande generationer att gråta över.
