Näääeeh?
Takdropp. Ute OCH inne. Igen...
Förra våren var läget så här på Åselevägen:
Sedan blev det så här:
Det hjälpte inte riktigt visade det sig härom kvällen för då droppade det från taket uppe i hallen igen. Om ni bara visste hur kreativt språk min make kan ha i sådana lägen, och hur uppfinningsrika idéer jag kan bidra med när man funderar på vad man vill göra med den hantverkare som lagade vårt tak för mindre än ett år sedan.
Ibland är man ändå glad åt att våra renoveringsinsatser inomhus framskrider så långsamt som de gör, för det är väldigt praktiskt att ha ett gulnat furutak i stället för ett nymålat vitt och en tjock plastmatta från 1976 i stället för ett känsligt trägolv när smältvattnet rinner in. IGEN!
Precis till höger på bilden står numera en röd plasthink. Rent inredningsmässigt gör den nog varken till eller ifrån, men jag föredrar ändå att den inte behöver stå där.
