Höstgöra
Eller göra höst. En långdragen process, men likafullt en rätt njutbar sådan. Idag innebar den bl.a. följande:
Maken fortsatte sitt sisyfosarbete med att laga en läckande takränna. Idag var det tredje försöket tror jag, men inte heller idag blev det fullbordat. Anledningen är att han ska ersätta en bit av hängrännan som sattes upp 1975 med en bit som inköptes 2012. Precis som varken han eller jag numera passar i våra jeans från det året, passar de olikgamla delarna av hängrännan ihop. Först var det hörnbiten som jäklades, sedan anslutningen till delen som går ner till backen (ett hål i min husägarvokabulär märker jag) och nu även mokajängerna de fästs i taket med.
Dels har han försökt vara sparsam (en omöjlighet som hustomte verkar det som) och dels har nog även andra junselebor gett sig på att pilla med hängrännorna denna höst för de delar som behövs är allt som oftast slutsålda på den lokala byggaffären. Men: "bägen rå", som vi brukar säga. Ingen hängränna, av kvinna född eller människohand skapad, kan få Johansson att ge upp.
Själv nästan arbetsvägrade jag idag (igen). Åsynen av de stackars frostnupna pelargonerna i järngrytan på gården väckte mig dock ur letargin och jag tog mig samman. Nu står de på höstförvaring inne på kontoret och jag hoppas att de överlever till nästa år.
För att muntra upp de små raringarna efter att jag misshandlat dem med spade och sekatör valde jag ut de vackraste, mest blommiga kaffefaten åt dem att stå på. Kanske kan det utgöra en målbild som hjälper dem igenom vintermörkret. Jag håller tummarna och kryper själv ner i höstförvaring under en luddig pläd på soffan!
