Torpminnen
Eftersom jag har läsare som nu väntat i över en vecka på att få se bilderna från vårt torpbesök så ägnar jag de sista andetagen av mitt sommarlov åt att visa dem, och er andra, hur det är i Kebbes torp:
Om man har tur har någon annan redan anlänt och väntar med kaffe eller mat. (Den här gången kom vi så nära inpå att torparn själv bott där i tre veckor att både hus och gård kändes varma och inbodda direkt från början, men ett välkomnande ansikte är ändå aldrig fel).
I torpet äter vi ofta, gott och mycket, trots att det bara finns gasolplattor (och vedspis, så klart). Eftersom jag fått hjärnsläpp när jag bedömde hur mycket ris jag skulle koka klarade vi dock inte av att äta upp allt.
Barnen slåss med pinnar och Ghurka-knivar. Än så länge har vi trots det haft lika många barn när vi åker därifrån som när vi åkt dit.
Här gäller andra regler än hemma, både för hundar och människor.
Eftersom det inte finns någon el, så spelar vi spel på det gammeldags viset: med papper, penna och lite hjälp av en vän.
Det är viktigt att välja tidpunkten för disk väl, även detta myggfattiga år, eftersom vi helst diskar utomhus.
Varje korvgrillarlunch avslutas naturligtvis med marsmallows. Stooora marsmallows!
