Inte ett rätt
Mitten av mars. Nu borde dagarna vara soliga och nätterna iskalla. Snön vit och isen hård. I stället river Storån och drivorna rinner i strida strömmar ner mot nipan.

I rabatten framför storstenen tittar illgröna och nyvakna blad upp ur marken och gullvivornas blad lyfter ur det blöta. Triumfen jag känner över att i höstas ha petat ner lökar på de rätta ställena ger utslag på seismografen i Tokyo.

I sovrumsfönstret står den amaryllis jag fick från Christine förra julen åter i blom, ovetande att den kom tre månader sent, och gläds över att äntligen få värmas av en vårsol.